Bara Tjat!

How I feel today.

2012-01-27T21:18:00.002+01:00

Pinsamt

2012-01-27T09:30:00.001+01:00

När jag efter en hel dagav skällande och gnällande över att min telefon är så jävla dum och korkad och inte alls en smartphone och att wordfeud inte fungerar och helvetes skit jag kan inte blogga eller twittra från telefonen inser att mobila internet är avstängt, då blir jag lite generad och kinderna blossar röda.

Fast jag hämtar mig snabbt och fortsätter: Hur i helvete har internet stängts av, jävla helvetes bajstelefonshelvete den gör så heeeeeela tiden. Hur kommer det sig? Va? Va? Vaaaa?

Skit vid kontrollerna ligger alldeles för långt under min värdighet för att erkänna. Såatte.

Nej, jag är inte paranoid.

2012-01-25T11:37:00.001+01:00

Har ni någonsin tänkt på att det är nästan omöjligt att inte gå i takt när man lyssnar på musik. Så blir det lite pinsamt eftersom man inbillar sig att alla kan SE vilken skämmig låt man lyssnar på och använder därför all hjärnkapactitet och muskelstyrka för att inte gå i takt. Vilket slutar med att man glider runt som ett praktpucko.

Ingen?

Tänker inte försova mig i morgon

2012-01-23T00:20:00.001+01:00

Lektion i fotografisk bild lagom till kaffet

Göteborg International Filmfestival

2012-01-20T20:54:00.001+01:00

Deras alldeles bedårande reklambild fångade mitt öga och jag tycker den är så söt att jag vill rama in den och sätta bredvid datorskärmen. Seriöst!

www.giff.se

Har du märkt att internet stått still?

2012-01-19T18:51:00.000+01:00

Jag med.

TheOatmeal.com

Tankar som far genom mitt huvud vareviga dag.

2012-01-18T21:39:00.003+01:00

"Tyst nu!"
"Du behöver faktiskt inte uttrycka dig bara för att du har en åsikt"
"Det slutar aldrig bra"
"*taka taka taka formulerande av text på tangentbord taka, taka* delete ... eller enter? delete... nej, nej, ja, enter"
"Fan"
"Be om ursäkt, ingen skada skedd"
"Skada skedd, fuck it, lika bra att fortsätta"
"Sluta nu"
"Tyst med dig, du behöver faktiskt inte uttrycka dig bara för att du ha en åsikt"
"Bara en gång till"

När då, undrar du? Varenda jävla sekund jag spenderar på internet.
Givetvis ett supernöje för alla som lärt sig hur lätt det är att trigga igång min diskussionslust.

3 positiva saker med snor, då!

2012-01-17T16:59:00.001+01:00

1, Det räcker med att jag säger "Hej" så hör alla att jag är dösjuk och svarar "naaaaaaaw"
2, Li tycker väldigt synd om mig och medicinerar mig med snytpapper och "nässpläj"
3, Jag känner inga lukter, inte ens en nybajsad kattlåda skrämmer min näsa idag

Barnzombie

2012-01-15T00:09:00.003+01:00

Början på slutet.....

En dag på Ramberget

2012-01-14T00:12:00.001+01:00

Vad jag förväntar mig:

Hur det egentligen ser ut:

Jag vill också vara barn

2012-01-13T00:15:00.001+01:00

Eller åtminstone vara liten nog att rocka såna häringa tröjor. Sabla Li.

Ba så ni vet

2012-01-12T11:11:00.003+01:00

"Jag är Lucy in the sky" är det hon sjunger, ja, Veronica Maggio alltså.
Inte "Losing the sky" eller "lose in the sky" eller något annat: Lucy in the Sky. Jag brukar inte påpeka sådant men nu har jag hört så många felsjungningar så jag kan inte låta bli längre.

Refererar till Lucy in the sky with diamonds av inga mindre än The Beatles, för övrigt en av världens bästa låtar. Återfinns även i soundtracket till en av världens bästa filmer: I am Sam.

(Har du inte sett filmen eller hört soundtracket så gör det nu, nu, nu, nu!)

En helt vanlig dag

2012-01-11T16:16:00.001+01:00

Idag har jag missat båten, åkt vilse med spårvagn + buss, gått vilse på hisingen, blivit guidad av en väldigt trevlig herre, känt mig som ett redige blockmongo på lektion och tagit mig hem alldeles själv, utan att gå vilse.

Helt vanlig dag alltså.

Oh, blogspot, you so random.

2012-01-11T10:43:00.002+01:00

Blogspot har en förmåga att blockera ut mina mobil-bloggar, och mobiljäveln meddelar inte att inläggen inte blir publiserade varje gång. Jag anar att universum.... eller blogger, försöker att tala om att mina bloggposter suger.

Noted!

Nu är iaf djävulsbarnet hemma, skolan är igång för både mig och Jonas, katterna är mer sneaky än någonsin och Melvin... ja, vad säger man om världens (söt)trögaste valp?

Världen är nu tillbaka som vanligt, balans är nu återställd.

Det firar vi med 17 liter kaffe och en hjärtattack.

Det är en konst att vara barnledig

2012-01-09T15:44:00.002+01:00

Svårt att tro att ledighet skulle kunna vara något som man måste lära sig att mästra. Men så är det. När Li är hemma går vi ständigt och drömmer om vad vi ska göra när hon är borta nästa gång, som att: gå på bio, ut och äta, umgås med vänner, ta långa promenader, gymma, spendera heldagar på soffan med film, ha rent och städat hemma, sortera alla bilder i datorn, fotografera, gå ut och dansa och bli shitfaced, sova med öppen balkongdörr, gå på toaletten utan att någon stirrar på en, äta pizza till frukost, sova till 12.

Men eftersom det infinner sig en koma utan dess like så fort Li försvinner ut genom ytterdörren så har vi inte hunnit med någonting alls.

Nygammalt kök.

2012-01-08T20:32:00.001+01:00

Det är inte för inte.

2012-01-07T12:25:00.000+01:00

Förmiddagskonversation:

- Jonas, klockan är 11.
- Jag har inte bestämt mig än.
- ..... OK?! Fast... klockan är 11!
- Jaha, jag trodde... jag tänkte... mina syskon.... AGH, att vi skulle åka någonstans där det är OK att vara stor med CAPSLOCK! *vild blick och förvirrat ansiktsuttryck*
- OK!

Det är inte för inte som jag ibland ifrågasätter om han verkligen är den smarta av oss två.

Alldeles för många valmöjligheter.

2012-01-07T01:55:00.001+01:00

Många gånger när jag bloggar, twittrar, statusuppdaterar eller bara formar ord i mitt huvud så måste jag fråga mig själv: Var går det här? Är det för kort för en bloggpost och vill jag dela detta med vem som helst eller ska jag bara irritera alla mina stackars FB-vänner med mitt munbajs och övertänkerier? Internet ger mig alldeles för många valmöjligeter att spy ut alla ord som ständigt och jämt formas i mitt huvud så jag blir alldeles, alldeles snurrig.

Och så är det någon som frågar: varför samlar du inte allt i en kanal på Facebook, det blir ju jättelätt att följa.

Jovars, tanken har slagit mig också men jag tänker två saker.

1, Kanalen skulle i bästa fall följas av min mamma och min sambo, kanske några vänner med dåligt samvete och det skulle kännas lite pinsamt. Och eftersom jag periodvis har en blogg jag inte skriver i så känns det rätt B.

2, Efter en FB kanal så finns det bara tre steg kvar i utvecklingssyfte. En egen community a la Lunarstorm och sedan övertag av internet följt av världshäravälde. Och även om ruler of the world är en titel som skulle passa mig väldigt bra så har jag något av en brist i ambitioner just nu. Jag är liksom inte riktigt där ännu.

Men, se om en tjugo år eller så när Li flyttat hemifrån och jag lever i varmare bredgrader tillsammans med 17 katter och aldrig längre är riktigt nykter, då finns det tid att överväga ett karriärsbyte.

I am fucking James Bond

2012-01-07T00:15:00.001+01:00

Punkt.

Jag tar avstånd från allt som provocerar mig, eller?

2012-01-04T15:14:00.001+01:00

Jag brukar vakna och tänka: "Idag är dagen som jag inte attackerar någon endaste liten människa för att den är en dum idiot eller sprider goja som jag inte ens vill torka mig i röven med".

Sen dricker jag kaffe och sätter mig vid datorn och på ungefär en halv sekund har jag hittat någon på hela stora internet som jag kan tugga på så saliven sprutar.

Men det är ju en ny dag i morgon, ju!

Har ni hört att det blåser i Göteborg?

2012-01-04T12:32:00.004+01:00

Egentligen önskar jag att jag kunde skriva om den gången som det inte blåste eller regnade i Göteborg men helt ärligt, så vet jag inte om det någonsin har hänt, faktiskt!

Och plötsligt undrar jag varför jag inte är barnledig hela tiden.

2012-01-03T13:12:00.003+01:00

Det ligger inte så mycket som en leksak på golvet. Ingen äcklig anka som säger "KWAK KWAK KWAK" till en melodi av... ja, någon random barnsång. Och nästan som magi: Man kan se genom glaset på TV'n, den tjocka sörjan av kladdiga barnfingrar som alltid brukar komma tillbaka lika fort som den blivit borttorkad är nu borta. Jag som trodde att det nästan var spökfläckar likt de ostädbara blodfläckarna man läst om som liten.

Som jag alltid sagt, det bästa med att ha barn är att lämna bort dem.

2011, kom och gick!

2012-01-02T12:33:00.001+01:00

Studieåret 2011 har nog varit det bästa i hela mitt liv. Det bjöd på 800 gymnasiepoäng och hela 5 st VG'n. 2012 inleder jag med att läsa b.la Fotografisk bild A och Textkommunikation så jag har väldigt höga förhoppningar inför det som enligt plan blir mitt sista år på gymnasiet, bara 26 år gammal. ;-)

2011 har även innehållit mycket kärlek, mycket barnsjukdommar, upplevelser och utökad familj i form av valp. Li vann en dator och vi fick våra vinterdäck stulna ur källaren. Jag blev dömd för brott mot strålskyddslagen men jag har vunnit nytt självförtroende, nya vänner och nya kunskaper. Fest hos Mange blev en storhit som har drivit alla vuxna i mitt liv till vansinne och Spirited Away har rullat i blu-ray spelaren mer än 200 gånger, bara i december.

En ny början känns alltid lite helig och förutsättningarna är givetvis något annorlunda även om det bara är ett nytt år som stundar. Lite äldre, lite klokare ger vi oss på en ny början. Om ett år har vi nya kunskaper och upplevelser att summera.

Bloggår 2012 ska bli lite bättre, lite mer konstant. Men nu, nu är jag ledig från såväl barn som skola innan nya terminen drar igång nästa vecka.

Så jävla mycket Love!

Många viktiga beslut togs igår.

2012-01-01T10:10:00.001+01:00

Om jag och Jonas gifter oss så ska Pierre styra min möhippa.
Om vi inte gifter oss så ska jag gifta mig med Pierre.
Det är tydligen fullt möjligt att bara social awkward pinguin och prata om förlossnimgsångest och den smärta det innebär att skita ut en hörnsoffa.
Och folk vill lyssna!
Att väga bröst är en konstform.

Jag skulle inleda mitt 2012 som snygg och smal och utvilad.

Pfft, jag har bakfylla som sprutar ir öronen och en alldeles ny finne på hakan. Fast det är ju nästan samma sak.

Puss och gott nytt på er

Traditionsenligt

2011-12-25T13:16:00.001+01:00

Som vanligt är det strålande sol på väg hem och precis lika vanligt är det att jag i.te har några solbrillor.

Och jag gnäller. Och gnäller...

Så samlingen av fula statoil-brillor utökades. Denna gång med ett rödtonat glas.

Jag önskar jag kunde ha solglasögon jämnt, svärta on irl!

God Jul!

2011-12-24T13:59:00.001+01:00

Stockholm saknar snö men det är tydligen ingen ursäkt för att inte ha snorkallt. 4 katter på plats och granen står fortfarande upp. Hallelulia. 2 valpar också och bara en av dem har pinkat på julklapparna.

Givetvis var det Melvin.

Ett annat bra ställe att sova på

2011-12-20T21:19:00.002+01:00

Hej hej bloggen!

2011-12-20T13:28:00.001+01:00

Här har det varit tyst. Det började med att jag hade problem att posta inlägg, de försvann rakt ut i cyberrymden och kanske kommer de tillbaka, kanske inte, kanske ligger de på en strand någonstans och slappar.

I vanliga fall hade jag flippat över totalt över att bloggen inte fungerat men nu har jag som liksom inte haft tid att flippa någonting. Slutveckorna på höstterminen och jag är stressad och korkad som sjutton. Man skulle kunna säga att få saker skolmässigt går vägen just nu och eftersom jag inte är flockens smartaste lamm så blir det att vända ut och in på sig själv för att förstå något så enkelt som matte. Hinner jag, innan jag åker till Eskilstuna/Stockholm på Torsdag så ska jag försöka reparera alla inlägg som kommit bort. Fast det är inget löfte, för det är många tidsinställda inlägg som bara försvunnit.

Nu ska jag rycka loss de sista hårstråna jag har på huvudet och plugga inför kvällens matteprov. Wish me luck.

Nästa gång kanske något alldeles spektakulärt inträffar

2011-12-15T18:31:00.001+01:00

Vissa dagar vet jag inte riktigt vad det är med mig. Som när jag tar fram en smörkniv och lägger den i kylskåpet eller när jag vandrar lägenheten runt och letar efter något. Något, alltså!

Vissa dagar vet jag inte riktigt vad det är med Li heller. Som när hon tar på sig vartenda ytterplagg hon äger och tvärsomnar i hallen.

Nästan en adventskalender del 14: Var lite jobbig själv

2011-12-14T22:11:00.000+01:00

Det finns många sätt att göra människor stötta, bestörda och allmänt trötta. Jag har sedan alla tider haft ett sätt att göra alla i min omgivning på dåligt humör samtidigt som jag gör mig själv så snorigt förbannad på precis alla i hela min omgivning.

Enkelt: Sov inte på en vecka, inte ordentligt iaf. Envisas sedan med att höra allting fel, läsa allting fel och överreagera som en redige PMSkärring som precis blivit bestulen på sin sista chokladkaka.

Jag har testat detta under de senaste dagarna och jag kan rekommendera det i avseendet att du får en jävla massa att debattera om. Lite drygt dock när hjärnan får coola ned sig och du skäms lite för hur du betett dig som satan i kyrkan.

Plötsligt händer det.

2011-12-14T02:02:00.001+01:00

Vansinnet kommer på besök. Jag är så trött att jag inte kan somna.

Hur funkar det egentligen?

Nästan en adventskalender del 12 & 13: För man brukar glömma luckan ibland.

2011-12-13T00:32:00.000+01:00

Ungefär som Li's chokladkalender som inte blivit öppnad på flera dagar. Man kan ju inte komma ihåg allting, liksom. Och jovars, jag vet att det typ bara är jag som tycker att min nästan-kalender är rolig men jag har ingen adventskalender i år. Sure, jag är större än Li och skulle lätt kunna sno hennes men någon gång ibland måste jag vara shysst, också.

Detta borde kanske egentligen vara en lucka men eftersom huset är infekterat med vattkoppor så tänker jag helt enkelt blunda för fantasilösheten.

Lucka 12.

Skicka obscena meddelanden till hela din telefonlista och skyll på autocorrect.

Lucka 13.

Öppna hela maillistan och skicka iväg den här med meddelandet "Tänkte på dig".

Och om du råkar vara noob på internet och har missat klippet så har ni det här:

Tidigt nyårslöfte eller bara läskigt mumlande självpepp.

2011-12-12T20:39:00.000+01:00

Det här blir lite av ett "Om jag får vara allvarlig en stund"-inlägg så håll till godo... eller något.

Det har varit en rätt deppig höst och det har visat sig i precis allting jag gör, jag har haft svårt med plugget och jag har varit lättretlig och piss har bara regnat ned över huvudet på mig eftersom jag varit en sån gnällig, jobbig, jävla bitch. Kortfattat. Jag vet inte om det beror på att det aldrig slutar regna i Göteborg eller om det är för att det inte finns en enda pizzeria i hela jävla stan som serverar vettig bearneisås. Låter lite som att vi äter pizza jätteofta, men det gör vi inte, beror givetvis på vad jag jämför med. Jag äter dock mer pizza än jag gymmar, men det kan ju ha att göra med att jag gymmat så mycket som två hela gånger under 2011. Typ.

Anyways, så har det här deppandet lett mig till någon form av ransakande och intalande att jag bara "behöver lära känna mig själv". Vilket är rent bullshit, för man kan inte lära sig något som man redan vet. Så jag har liksom fått omvandla den synen till någon form av medling med mig själv och mig själv. Att lära mig att komma överens med mig själv. För även om det vore jävligt enkelt att jag var en förenad kraft i alla möjliga och omöjliga frågor så består jag snarare av tio olika viljor och de lyckas liksom aldrig hålla sams.

Den som är mest högljud är den delen av mig som inte tycker att jag kan någonting alls vilket gör att den som piper allra tystast är den del av mig som vill saker och vill försöka bevisa för den bossiga mobbaren att jag inte alls är ett värdelöst stycke dålig ursäkt till människa. Vilket jag inte är men när den där bossiga jävla gaphals-Lina öppnar truten så är det svårt att tänka något annat än just det.

Att man är en lort och att man ändå inte behöver göra något för allt man gör är ändå helt och hållet meningslöst.

Iaf, jag såg för kanske... en vecka sedan? en statusuppdatering på FB som liksom på något vis fastnat i skallen och som jag klurat på. Först tänkte jag väl mest bara, "Sant" och scrollade vidare men ju mer jag tänker på det..... ju mer tänker jag på det!

Uppdateringen löd hur som haver:

Frågan är om det egentligen inte är värre att ha för mycket självkritik för att göra något av sin talang än att ha för lite självkritik för att inse att man är talanglös.

För så är det ju, ett jävla slöseri på talang om man ständigt går och tror att man inte kan någonting och plötsligt, när det slog mig så var jag tvungen att ta åt mig lite. Inte för att jag inbillar mig att jag är någon form av dolt geni utan för att jag har så mycket som jag älskar och som jag tror att jag är bra på men som jag aldrig vågar visa för att jag, innan jag hunnit blinka, slår undan det och säger "Skräp".

Skräp, skräp, skräp, skärp. Skräp, skräp!

Och samtidigt som jag försöker peppa mig själv med tankar som:

Visar jag ingen kan jag inte få kritik och förbättras. Diskuterar jag inte frågan så vet jag inte om jag har rätt. Provar jag aldrig så vet jag inte. Mina vänner vill nog umgås med mig, även om jag är tjock och finnig.

Så begravs det under det öronbedövande vrålet "Hade det varit något annat än skräp med dig så hade du inte ens behövt att fundera över saken!"

Jag vet ju någonstans att jag omöjligen kan vara världens sämsta människa. Kanske inte storslagen, men inte riktigt så dåligt, va? Eller?

Jag hade gärna velat säga att "JOMEN, nu när jag tänker positivt så kommer allting att bli skitbra och jätteroligt och Gap&Skrikar-Lina som skjuter sig själv i foten har flyttat hemifrån", fast det säger jag inte. För det är liksom inte så lätt.

Men jag ska försöka att i fortsättningen tänka "Det kan jag visst" när den lilla gaphalsen vrålar "Jag kan inte".

Jag tror det är en ganska bra början i alla fall.

Så vad säger ni, är ni med?

Vet ni vem jag hatar?

2011-12-12T12:05:00.001+01:00

Er! Alla ni hurtbullar som kan säga:
- Jag ska till gymmet idag och det ska bli så skönt!
- Jag känner mig verkligen pigg och glad efter en vända i gymmet.

Eller annan valfri pro-gym kommentar. Men det räcker inte, för jag hatar även alla er som kan säga:

- Har varit sjuk i 5 dagar och har gått ned 3 kg.

OK?

För jag ska till gymmet idag, jag ska gå med PT och har jag sån sjuk, svettas-genom-öronen-cpångest, för en vecka innan bokningen så börjar ångesten över att man är svag, och pluffsig och svettig och svag.

För jag är svag och svettig och andas som en 80+:are med en pungterad lugna. OK?

Och när jag blir sjuk så går jag inte ned ett gram, jag går upp 10 kg. Och det är därför jag måste gå och ha ångest på gymmet idag.

OK!?

Nästan en adventskalender del 11: När du skaffar barn

2011-12-11T11:53:00.000+01:00

Kom ihåg att alltid, eller aldrig, prata om ditt sexliv med dina barn.

Det beror ju helt på om du vill fucka upp dem för livet eller inte.

Nästan en adventskalender, del 10; Prutande snålhögar.

2011-12-10T23:33:00.001+01:00

Del 10 alltså, idag blev det ju iaf rätt, tillskillnad från senaste dagar.

Anyways, idag ska jag berätta om något som kan få min hjärna att explodera.

Inbillningen att det är roligt att stå på loppis och sälja grejer. Den enorma högen med saker som liksom växer och snart äter upp vår lägenhet tvingade idag iväg oss till Kommersens loppmarknad efter lite påhejande av mina otroligt illojala vänner som menar på att sälja på loppis är roligt. Jag har bara ett svar på det; NEJ! Det är inte alls roligt. Inte. Fy!

Anyways, vad som kan vara värre än att stå och frysa i en tråkig lokal är nog alla snålpruttar som glider förbi och lyfter upp ett par oanvända, vrålsnygga par cat-stövlar för 900:- och frågar vad de kostar, vänligt svarar man 100:- och möts av en blick full av förakt och äckel, ungefär som man begärt att få stjäla deras dotters oskuld. Eller de där som kommer och prutar för en xbox med dubbla handkontroller för 100:-, eller tycka att 5:- för en sprillans glänsande babydress är skampriser.

Alltså; Jo! Jag köper konseptet med att det ska vara billigt på loppis men allvarligt, ville jag skänka bort mina saker hade jag gett dem till myrorna eller frälsningsarmen direkt.

Många värdelösa ting fyller ett hem..

2011-12-09T23:39:00.001+01:00

Tydligen är inte en bide ett sådant ting. Iaf inte om man frågar Maya.

Nästan en adventskalender del 9; Jag har hört att resten av landet har snö.

2011-12-09T16:31:00.001+01:00

Då är det ju alldeles perfekta omständigheter för att bygga snögubbar.

Nästan en adventskalender del8; Varför inte ge de nya grannarna en hjärtattack?

2011-12-08T21:01:00.001+01:00

Nästan en adventskalender del 7; Sambodöden.

2011-12-07T23:19:00.001+01:00

Såhär på tvåårsdagen och till ära av att jag äntligen fått undan dammsugaren från köket utan att plocka undan den själv så tänkte jag bjuda på en sån grej som jag gör för att göra Jonas vansinnig.

Skit i att skruva på korkar på flaskor och burkar. Helt enkelt. Så enkelt så det är larvigt.

Första gången ett stycke sambo lyfter en burk eller flaska i korken så kommer han svära lätt över att hans flickvän är ett jävla rövhål, med tiden blir svordommarna elakare och irritationen mer uppgiven.

Det är jätteroligt, jag lovar!

Oh you, Melvin, why you so random?

2011-12-07T09:28:00.001+01:00

Ibland tror jag att våran valptrasa är ett geni. Som när han koppellös följer mig uppmärksammat och sätter sig och väntar vid dörren och väntar in ett godkännande att gå in, eller när han nail:ar en high five eller bara gör en massa andra bra saker som han ska.

Sen kryper han in under en filt och gråter för att det blev mörkt och han är ensam eller skäller på sig själv i spegeln... så, inget geni alltså.

2 år!

2011-12-07T00:01:00.000+01:00

Klockan är över tolv och nu är det officiellt min och Jonas tvåårsdag. Eftersom att jag och Jonas är ju inte längre i ett rosenrött stadie där allt är luddigt och sockervadd utan i ett moget förhållande med valp och boendesparande (!) och därför vågar jag helt utan att skämmas göra en lista med nyårslöften åt Jonas. Bra va?

Första punkten lyder:

Jag ska aldrig mer lämna dammsugaren framme efter att jag använt den. Även om det är sjukt imponerande att jag kan klara av att kliva över den där den står i vägen i flera dagar utan att låtsas om den.

Sen att Jonas inte vet om den här detaljen själv riktigt ännu är ju faktiskt helt oviktigt.

Puss, älskling, jag älskar dig!

Nästan en adventskalender del 6; Att göra något tillsammans, it's fun!

2011-12-06T20:14:00.000+01:00

Nästan en adventskalender del 5; Trolla dina bloggläsare.

2011-12-05T20:42:00.000+01:00

*fniss*

1400 listor betyder inte att jag behöver slava under dem, ju!

2011-12-05T19:39:00.001+01:00

Jovars, dagsplaneringen såg ut som:

Vakna tidigt och ta morgonpromenixen med hunden.
Gymmet.
Städa.
Plugga.
Vara en allmänt awesome människa.

Såhär har det gått:
Vakna halvtidigt och låta sambon ta morgonpromenixen med hunden.
Gå till gymmet och nästan svimma.
Sova på soffan med barnet.
Vara en allmänt awesome människa.

Så att, det blev ju nästan rätt iaf.

Jomen

2011-12-05T10:22:00.001+01:00

Nästan som en adventskalender, del 4; Bättre än Facerape

2011-12-04T20:20:00.001+01:00

Den första tanken man får när man sätter sig vid kompisens dator och inser att denna är inloggad på Facebook, Twitter, Forum och Mail-konton är att rape:a skiten ur kontot och skriva massor med hemska saker till vederbörandes familj och göra ett massutskick med perversa penisskämt till kollegorna via mailen.

Men det finns faktiskt mer man kan göra som kan ge din vän ett hjärnsläpp, framför allt i dessa tider då man sällan minns ett lösenord utan förlitar sig till att webbläsaren håller dig inloggad och sparar ditt lösenord.

Du loggar helt enkelt ut personen i fråga på alla tänkbara sajter, och loggar in dig själv. Noga med att logga ut men också att bocka i den lilla "kom ihåg mig"-knappen. Harmlöst, men det kommer att tvinga din vän att logga in igen genom att fylla i sina fullständiga uppgifter, igen! och eftersom du inte begränsat dig till enbart facebook, utan varenda sajt i vännens bokmärkeslista så kommer den lätt irriterade sucken snart att utvecklas till ett avgrundsvrål.

Nästan en adventskalender, Del 3; Trolla grannen.

2011-12-03T18:23:00.001+01:00

Finns ingen snö får man ju vara uppfinningsrik, bara fantasin sätter gränserna.

Från Dell, Familjeliv och alla som röstade på Li i tävlingen

2011-12-02T21:52:00.001+01:00

Idag kom vinsten och den är jättefin!

Nästan en adventskalender, del 2; Stör både dig själv och andra.

2011-12-02T19:40:00.001+01:00

Det är viktigt hur man skriver . Det ska se snyggt ut och man ska vara rätt formulerad och man ska helst inte ha några konstiga dumheter för sig , som att sätta ett mellanslag innan skiljetecken och överutnyttja punkter , utropstecken och frågetecken , eller hur ? ? ? ? ? ? ? ? ! ! ! ! 1 ett

Att skriva som ett blockmongo är lite av en konst ! ! ! ! Om du dessutom vågar dig på utmaningen att skriva isär alla ord du kan tänka dig och glömma bort hur en stor bokstav fungerar så lär du garanterat göra minst en individ på någon avlägsen plats på internet snorförbannad .

Nästan en adventskalender. Del 1; Med en liten lätt fördröjning.

2011-12-01T21:05:00.001+01:00

Detta är inte en adventskalender, bara nästan. Se det istället som en liten serie eller guide till hur du under 24 dagar kan driva alla människor i din närhet till vansinne på mer eller mindre spektakulära vis. Jag tror det behövs, såhär i Julstressen.

Detta är ett troll som varit mycket framgångsrikt i Mumble och Ventrilo men det fungerar minst lika bra IRL eller via telefon och det är väldigt, väldigt enkelt. Nästa gång någon pratar med dig så lägger du helt enkelt till en fördröjning på ditt svar med 10 sekunder eller mer. Sitter du uppkopplad på t.ex Skype, Ventrilo eller i telefon så kommer personen du pratar med att tro att den har internetlagg och orkar du hålla masken tillräckligt länge, eller ännu bättre, få fler att haka på, så kommer nervsammanbrottet vara ett klart faktum,

Öga mot öga kan det givetvis vara lite svårt att hålla masken, men, garanterat värt det.

Garanterat.

Jag skulle behöva en Nanny.

2011-12-01T01:44:00.001+01:00

Inte så mycket till Li som till mig själv. För varje dag säger jag till mig själv att idag är dagen som jag går och lägger mig tidigt. Och runt 22 börjar jag mentalt förbereda mig för sängen.

Men så händer det, den lilla Alfons Åberg som bor i oss alla kommer fram och plötsligt är jag en manisk "ska bara":re. Jag ska bara kolla ett avsnitt på valfri pinsam serie och jag ska bara googla på något jätteviktigt kopplat till något jag kom på medan jag spelade FarmVille eller läste serier. Jag ska bara kolla den forumtråden och jag kanske fått ett mail.

Inte ens när jag väl ligger i sängen så slutar jag. Då ska jag bara lägga en omgång Solitare eller Forthy Thieves och bara kolla twitter eller läsa en blogg och som ni ser nu... Själv blogga.

Vore det inte för att jag åker på migrän ibland och somnar kl 18 så skulle jag konstant lida av sömnbrist, så naturen jämnar ut sig själv.. Lite som en jävligt dålig nanny.

Precis vad jag behöver

2011-11-30T23:02:00.001+01:00

Julstök!

2011-11-29T16:59:00.001+01:00

Jag älskar vårat kök, det är fult och litet och golvet är alldeles fruktansvärt, för att inte tala om det gröna kaklet som hur man än torkar och skurar aldrig blir rent, men jag älskar vårat kök.

Det finns ju såna tokiga människor som menar att köket är hemmets hjärta och jag tillhör en av dem, trots att det är trångt och rörigt så är det den bästa platsen I hemmet.

Huvudbry

2011-11-29T16:21:00.001+01:00

Idag har jag köpt en luskam.

Jag har aldrig haft löss.

Jag hade aldrig planerat att få löss.

Jag har inga löss.

Men nu hänger det lappar på Lis dagis om barn som har löss och jag håller lätt på att flippa ur och förlora förståndet. Huvudet kliar och jag ser äckliga djur överallt.

Så nu har jag köpt en luskam och jag planerar att använda den tills håret trillar av.

I Love Cats, I Love every kind of cat.

2011-11-28T22:48:00.001+01:00

Igår var inte bara första advent, det var även kattens dag och det sammanslaget med förslaget om den nya djurskyddslagen får mig att vilja belysa arten katt lite extra.

Om lagförslaget går igenom så blir det äntligen ett krav på ID-märkning av katter och krav på att alla utekatter ska kastreras innan de släpps ut. Jag säger äntligen eftersom det verkligen är det, äntligen, och inte en dag för sent. Motioner har varit uppe flera gånger men avslagits och det är fruktansvärt att vi i ett så "medvetet" land som Sverige inte är mer "medvetna" om ett av de vanligaste sällskapsdjuren.

I Sverige har vi ca 100.000 hemlösa katter. Etthundratusen katter som går ute nu i kylan och fryser och svälter.

Det är INTE bara de övergivna katterna som ingår i dessa etthundratusen hemlösa katter, det är kattungar till okastrerade katter som föds ute, som i sin tur, om de överlever, föder nya kattungar ute. Varenda okastrerad katt som vistas ute bidrar till det enorma "överskott" av katter som fyller katthemmen, år efter år.

Man skulle kunna tro att dräktiga honkatter som har ett hem inte föder sina ungar ute, men det händer, och det är inte alltid ägarna är medvetna om det. Hur många som äger okastrerade katter som går ute har aldrig upplevt att deras katt försvinner i flera dagar, ibland veckor och månader? Hur många har inte varit med om att dessa katter kommit hem efter att ha varit i slagsmål?

Att kastrera sin katt bidrar inte bara till att det föds färre oönskade kattungar, det gör även din katt mer harmonisk, med mindre risk för att den kissar inne, rymmer hemifrån eller utvecklar olika hemska sjukdomar som kan leda till död eller dyra veterinärräkningar.

Katten har, trots att den är ett av de vanligaste sällskapsdjuren, otroligt låg status.

"Det är bara en katt!"

Det finns så många myter och fördommar och fanskap runt katten som djur som jag önskar kunna slå ihjäl, men jag är inte tillräckligt välformulerad och samlad för att kunna föra information på ett bra sätt. Men jag hoppas att kanske någon som läser det här förstår och kanske tänker om.

Alla katter är lika mycket värda, det spelar ingen roll om de har platt nos eller stora öron eller är födda i en ladugård. Varje katt är värd ett liv i trygghet med människor som förstår vikten av att ta ett riktigt ansvar för sitt husdjur.

En lag om ID-märkning av katt skulle innebära att alla uppfödare, precis varenda en, blir skyldig att ID-märka sina kattungar innan försäljning. En regel som redan är applicerad på alla SVERAK-anslutna uppfödare. Det skulle innebära att alla uppfödare faktiskt blir tvugna att ta ansvar för sin kull!

För så här är det, när du köper en katt, att personen som fött upp kattungen, dvs. ägaren till kattmamman, är i lagens mening UPPFÖDARE och har precis samma skyldigheter varesig det är en huskatt eller raskatt eller om det är deras första eller trettioförsta kull.

En tanke om uppfödare är ofta att de som föder upp rasrena katter bara gör det för att tjäna pengar. Det är lätt att tro det eftersom att en renrasig katt med stamtavla ofta kostar 6000 eller mer, medan en blandras, eller BYB (back yard breeder) uppfödd katt utan stamtavla bara kostar hälften, och en huskatt oftast inte mer än ett par hundralappar. Ibland så använder blandrasuppfödarna (Alla katter utan stamtavla är en huskatt, och låt er inte luras av att ni får se en stamtavla på ett föräldradjur, dessa kopieras tyvärr ibland) argumentet att alla borde ha råd med en raskatt därför har de inte tagit ut en stamtavla. Oftast är inte heller dessa katter ID-märkta, vaccinerade, besiktigade eller kontrollerade för mask, oftast är inte deras föräldrar testade för rasbundna sjukdommar eller HCM.

Så om du betalar 3000:- för en sådan katt, utan stamtavla, där ingenting blivit gjort, vad är det då du betalar för? Rakt ned i uppfödarens ficka, det är det du betalar för. Jag känner ingen raskattsuppfödare som verkar under ett förbund som tjänar pengar på sin uppfödning, tvärt om, de har tur om de går plus minus noll.

Så enkelt är det. Och en stamtavla kostar bara 300:- per kattunge. Och det är enbart uppfödaren som kan ta ut denna, oavsett vad uppfödaren säger.

Problemet med hemlösa katter bottnar i oss, att katten har så låg status beror på oss. Vilken annan domectiserad art lever hemlösa och hungriga den Svenska vintern? Det är vårt fel att man kan köpa en kattunge för 20:- tassen som aldrig blir vaccinerad eller avmaskad eller får en försäkring, för det är "Bara en katt".

Därför är det här viktigt, för att kunskapen och hur avel fungerar, vad som är viktigt och varför katter ska få kosta pengar måste komma någonstans ifrån, och en lag som styrker det som jag och många andra kattägare kämpar för att förmedla, att alla katter ska ID-märkas och ingen katt ska behöva gå ute och vara fertil, det är ett enormt steg i rätt riktning för katten, för kattens status och kattens fortsatta trygghet.

Upplyftandet av kunskap om katter har redan börjat, och det har pågått länge, och det här är ytterligare ett steg i rätt riktning.

Här följer några läsvärda länkar:

Regeringens lagförslag
Djurskyddet
Kattstatus
Artikel på kattsstatus om BYB
Artikel på kattstatus om Huskattsavel
Myter om katter del 1
Myter om katter del 2
DN's artikel om lagförslaget

Browsa gärna de övriga artiklarna på Kattstatus. Det är en bra sida, med mängder av information.

Julhandla

2011-11-26T19:55:00.001+01:00

Som om det inte räcker med att Li snarkar

2011-11-26T02:13:00.001+01:00

Vi har en granne som gillar att spela gitarr. Jättemycket gillar han det. Han gillar även jättemycket att sjunga med till sitt gitarrspel. Man skulle nästan kunna säga att han älskar sin gitarr och sin sång och förmodligen Wiskey och öl.

Jag älskar dock inte honom så mycket. Jag gillar det faktiskt inte alls så mycket som han gör, inte denna natt eller någon annan heller för den delen. Man skulle nog nästan kunna säga att jag starkt ogillar min granne och hams gitarr och hans hummanden och även den dryck han väljer att konsumera.

Jag önskar honom inget jättehemskt, inga lugnödem eller olyckor i trapphuset. Bara en väldigt, väldigt envis stämbandskatarr och kanske en trasig gitarr.

Inget jättehemskt, alltså.

photomic, varför era skolfoton suger!

2011-11-25T12:20:00.001+01:00

Jag fick hem Lis skolfoton idag och blev... besviken. Och lite arg.

(klicka för större bild)

På den övre raden har vi photomic, vi kan räkna till 14 bilder allt som allt. Inget gruppfoto. De har tryckt reklam på bilderna och utförandet är skitfult. För det paktetet vill de ha 419:-, förhandsgranskningen av bilder på deras hemsida är rent av värdelös.

På den undre raden har vi Collage Foto. Nu har jag gett bort en stor del men jag tror jag fick runda slängar 20 bilder i detta paket, plus gruppfotot, det finns ingen reklam tryckt på bilderna och deras hemsida är lättnavigerad, det går snabbt att förhandsgranska ett stort antal bilder och själv välja ut de man tycker är roligast. Jag tror jag betalade ungefär samma peng för detta paket, om inte billigare, och fick betydligt mycket mer för de pengarna.

Titta bara på barnet, för guds skull, på bilderna tagna av Collage Foto är hon glad.

Så därför suger ni photomic, jag tror ärligt talat inte ens att jag behöver gå in närmare i ärendet än så.

Nattliga notiser

2011-11-25T01:44:00.001+01:00

Utanför vårt hus kvittrar fåglarna som om det vore en tidig vårmorgon. Till och med vinden är ljummen.

Jag är förmodligen rubbad men jag tycker det är toppen.

Hörredu, nattmumsarN^!

2011-11-24T08:58:00.001+01:00

Var det gott med blockchocklad, eller?

Bara den starkaste överlever

2011-11-23T09:33:00.001+01:00

Och det är lite därför jag troligtvis kommer att dö innan jag fyllt 35. True Story. Jag ligger hemma med en såndär monsterförkylning som bäddar sig in i hela hjärnkontoret och fyller resten av insidan av ansiktet med så mycket ömt snor att man känner sig lite som en levande varböld.

Jonas och Li kämpar dock hårt för att göra mina dagar överlevnadsbara, ungefär på det vis som jag tagit hand om dem de senaste veckorna när jag varit frisk och de sjuka.

Allt detta pysslande innefattar att Li inte skrikit och bråkat på 2 dagar (!!!!) och jag fått sovmorgon lika många dagar. Jonas är dessutom Prince Charming och skickar meddelanden med söta bilder och seriestrippar.

Hur lång tid tar det för ett nagellack att härda?

2011-11-20T18:36:00.001+01:00

Det beror givetvis på märke och om du använt fastfeeze eller topplack. Men en bra tumregel är att lacket härdar sekunden efter att du stött och förstört det.

Så, istället för sminkkatastrofen; Här, ta lite nagellack!

2011-11-15T23:28:00.001+01:00

China Glaze Cowgirl Up! Lite äcklig, det var dags att ta av.

Egenblandad lila Holo.

Nästa gång ska jag inte göra det som ligger I “Vill”-kategorin.

2011-11-15T21:49:00.000+01:00

Eftersom jag aldrig pissar på en utmaning så fick jag ju se till att det hände! (Elli driver förövrigt den jättebraiga bloggen vid samma namn, på Elli.nu)

Jag är ingen mode eller sminkbloggare, och det får nog fasen förbli så. för allting gick jättebra med mitt lilla sminkexperiment fram tills vid det här skedet ungefär:

Dvs. när jag duttar på lite av min nya mascara, för att jag helt enkelt gillar att göra det mitt I, för att se om jag kan kräma på mer ögonskugga.

Och då hände detta:

Allergiska reaktionen Orvar. Jag kan inte säga hundraprocent, men jag tror det beror på mascaran. Så nu sitter jag här utan smink och ont I ögonen.

Gud straffar vissa på direkten, så nästa gång ska jag plugga, helt klart!

Som om det vore någon tröst..

2011-11-15T00:43:00.001+01:00

Tydligen så gäller regeln "Den som är byxlös först slipper ta sista promenaden med valpen" i vårat hushåll. Så, här är tre anledningar till varför jag i morgon kommer vara byxlös innan kl 21.

1, Det är alltid lite av ett äventyr att ens komma så långt som att hitta sin andra sko. Vanligtvis ligger den gömd någonstans med snörningen så hårt åtdragen att det är lönlöst att någonsin försöka få ned ett finger däri. Än mindre en fot.

2, Det är mörkt, dimmigt och kallt i Göteborg såhär års.

3, Det är även måndag vilket innebär att jag idag tittat på Walking dead och lider av den sedvanliga zombiefobin.

Jag kan dock alltid trösta mig med att Svenskar är alldeles för korkade för att utveckla ett zombievirus, så skiten kommer aldrig att bryta ut här.. Och det är ju alltid något.

"Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting..."

2011-11-14T23:02:00.001+01:00

Nä, tänk vad gött det vore. Men en måndag är alltid en måndag och då kickstartar man veckan. Jag var sjuk hela helgen och lite innan och känner mig fortfarande ungefär lika fräsch som dönicke-statisterna i The Walking Dead.

Något som jag dock inte gjorde idag var att knata ned till gymmet och lösa ett gymkort, det kändes så jävla typiskt måndag att jag tar det i morgon istället.

När man inte riktigt får nutid och dåtid att gå ihop

2011-11-14T17:10:00.001+01:00

Sång är något som jag ägnar mig åt ibland. Allt som oftast är det så simpelt som att sjunga godnattsång för Li eller sjunga i badkaret för Li. Ja, jag sjunger alltså mest för Li. Men ibland så lyssnar jag lite på mig själv när jag sjunger och tänker; "Ta mig tusan, det låter inte så illa...." Dessa stunder får jag ofta något självdestruktivt infall att spela in mig själv... eh.

Hur som, när jag gick i högstadiet var sången min livlina. Verkligen! Från 6:e klass så gick jag hos sångpedagog 2 gånger i veckan, jag var med i skolkören och årskurs 7 och 8 gick jag i musikklass. Jag var alltid först fram om det fanns tillfälle för ett solouppträdande, även om jag alltid blev så nervös att min röst sprack och jag skämdes så det gjorde ont i kroppen en vecka efteråt. Jag skolkade rätt mycket i högstadiet men aldrig, aldrig, aldrig en endaste gång att jag missade sångpedagogen, det var 20 (eller om det var 30) minuter 2 gånger i veckan som enbart handlade om mig, min röst och ingenting annat. Då stod jag bakom min lärares piano i ett ljudisolerat rum och sjöng från tårna. Min pedagog sa att jag hade "ett glitter" i rösten, men att jag behövde lära mig att "ta i med skithusmusklerna". För jag var lite feg, precis som jag alltid har varit.

Jag älskade att sjunga i Kyrkan, eller en trappuppgång, eller någon annanstans där akustiken lät mig höra mig själv. En regnig söndag när jag övade drog jag en hink över huvudet och gick runt hemma hela dagen och sjöng och sjöng tills mamma var nära att stoppa mitt huvud i toalettstolen. Kort och gott.

Jag har aldrig haft bra självförtroende och mår alltid lite dåligt när jag ska visa upp något jag gör eller jag kan. Men inne hos sångpedagogen så försvann alla dessa dumma tyngder jag lade över mig själv, även om de såklart var som bortblåsta när någon annan skulle lyssna.

Grejen är den att jag hade så fruktansvärt mycket stöd i min sång. Min mamma, som inte hade det så jävla fett med pengar under denna period, fortsatte att betala mina terminsavgifter, fortsatte att komma på vartendaste litet solouppträdande, varenda talangtävling, hon lät mig till och med sjunga i kyrkan när hon gifte sig.

Det finns ingenting i världen jag kan göra för att visa den stora uppskattning jag känner för alla de människorna, familj, vänner och mina lärare, som stöttade mig i denna hobby...

... För om jag ska fatta mig kort. Jag sjunger verkligen inte bra! Och jag tror inte jag gjorde det då heller.

Men det var roligt, och den tiden har varit helt ovärderlig för mig.

Så tack!

Det är fan inte lätt när det är svårt.

2011-11-10T22:35:00.001+01:00

Det är inte lätt att kommunicera i text. Jag tycker alltid att jag är så jävla bra och tydlig men har genom kritik genom åren insett att jag kanske är rent värdelös på det här med kommunikation. Så, förr fick jag bannor för att jag alltid var sur pga avsaknaden av glada gubbar i min text. OK! Kritik mottagen och analyserad, efter ca 6 månaders kämpande har nu denna lilla ":)" vän blivit väldigt välanvänd och jag har känt mig ungefär lika stolt och begåvad som en 2 åring som lärt sig säga Gurka.

Men, men, så har det trillat över mig att det inte är de glada gubbarna det var fel på, utan mitt sätt att formulera mig, och nu får de glada gubbarna mig bara att framstå som passivt aggressiv. Vilket jag kan understryka med permanent bläck att jag inte är, inte alls, aldrig någonsin. (Jag har typ två modes, antingen är jag glad eller så är jag arg och när jag är arg går det liksom inte att ta miste, alls)

Så, efter att noga ha övervägt mitt språkbruk så har jag nu kommit fram till följande; Jag är omöjlig att lära, det går inte att göra mitt språk korrekt anpassat till er andra.

Därför får ni helt enkelt anpassa er till mig, så ett lexikon is in the making.

(danell, din lilla fisdvärg, jag tror inte att du läser här men om det någon gång kors i taket och grisar flyger, skulle hända, så ja, det var ditt lilla utbrott som inspirerade till detta, men jag vill också att du ska veta att ingenting jag någonsin skriver till dig eller någon annan är i uppsåt att vara dryg, otrevlig eller ett fittcp.)

Ad this is why I have cats

2011-11-10T13:05:00.000+01:00

Härifrån!

2011-11-10T11:23:00.000+01:00

Jag har gått och grunnat på det här blogginlägget ganska länge, och hade bestämt mig för att inte skriva det av tusen olika skäl, men alltid som med allting så finns det utrymme för att ångra sig och det gjorde jag.

Det här kan bli en lång en, så håll i hatten.

Till att börja med så vill jag säga att bloggandet är min hobby, det är något jag gör för att jag tycker att det är fruktansvärt roligt utan pressen att behöva tänka att jag ska vara bra hela tiden. Här, i min blogg, känner jag att jag kan vara ärlig med allvar, med humor och med en gnutta ironi. Den enda röda tråden som gått genom mitt bloggande sedan jag började som smått i högstadiet är att det handlar om mig. Det är mina tankar, mina funderingar, mina skämt på såväl min som andras bekostnad. Det är min vardag och inte minst min själ som jag väljer att dela med mig av. För att jag vill, för att det är något som skänkt mig enorm glädje genom åren, att kanske kunna roa någon annan, eller ha inverkan på någon, på något vis.

Jag försöker se min blogg som min fest, mitt party dit vem som helst är välkommen så länge man vill! Men eftersom internet är typ det öppnaste stället på jorden så finns det inga dörrvakter, om man inte väljer att lösenordsskydda sin blogg (vilket jag, tro mig, övervägt många gånger, men beslutat att: Nej! varför ska min hobby mindergöras och begränsas av någon annan?). Nu har min fest rätt länge blivit nedsolkad av redige skitgrisar som pissar på mattan, kräks i garderoben och drar kattorna i svansen.

Jag har alltså, för att fatta det väldigt kort, fått en mängd väldigt otrevliga kommentarer på min blogg. Jag tror att alla bloggare får räkna med det ibland, de där vansinnigt korttänkta "Fan vad ful du är"-kommentarerna. Och när när det droppar stillsamt från sin vattenkran är det inte så att man lägger någon direkt vikt i det. Tokjävlar! tänker man då, och flinar lite åt att de slösat mer av sin egen tid än din.

Det här är ju inte direkt någon stor blogg, jag får inga mängder med kommentarer så när den röda lilla siffran lyser inne på min instrumentpanel så är det lite av en lycklig stund att få läsa vad någon tyckt om vad jag skrivit. Men nu har det inte varit så, jag har fått ganska många kommentarer, som granskats och åkt rakt i soporna för jag vill inte förpesta min hobby med den attityden. Kritik, är en annan sak, det har inte med detta att göra; Kritik till vad man skriver är något man får räkna med, såväl som ifrågasättanden. Om någon vill ifrågasätta varför jag skrivit som jag gör eller kritisera att jag stavar som ett jävla blockmongo så kan jag ta det till mig och fundera över det.

Men när det trillat in, som nu, mellan 4 och 6 kommentarer per dag, vilket är MYCKET för denna lilla bloggen, som bara innehåller rena elakheter, så blir man tillslut väldigt urlakad.

Inte för att starta någon snyftig tyck-synd-om-mig-kampanj, utan för att bara säga som det är: Jag är van vid elakheter. Jag är van vid mobbing. Jag är van vid att bli överkörd med ångvält av människor som jag litar på och jag är van vid att bli utnyttjad för att jag är en snäll och naiv dumbom. Jag har egendesignat mitt eget paraply för regniga dagar. Jag kan utnyttja den humor och självdistans som den Vuxna Lina har för att göra mitt regnskydd så mycket större, och skratta åt vad det nu kan vara som är så jävla roligt med mig.

Men ibland är det svårt för den lite mindre och mycket mer ledsna Tonårs-Lina att få plats här under, in emellanåt så måste skrattet som bubblar i den Vuxna Lina komma från en riktig glädjekälla för att fungera. Det är ett vapen som är rent värdelös när det inte längre finns någon energi, och då tar den där ledsna Tonårs-Linan över och bölar sönder hela festen, för den tjejen har ännu ingen humor eller självdistans och kan absolut inte låta någon skoja om henne med elakhet.

Så igår när jag granskade 3 "Fan vad du är ful/Du är ju dum i huvudet/Dina föräldrar måste vara ledsna"-kommentarer så bestämde jag mig för att skriva det här ändå.

Man ska inte mata trollen brukar man säga och jag tycker det är alldeles sant. Jag hoppas dock inte mata några troll, utan att kommunicera med människan(orna?) som finna bakom. Och tala om att även om jag vill säga att det absolut inte har någon inverkan på mig så är det inte så, det är klart det påverkar mig, inte en kommentar eller 10, utan den ständiga ström av elakheter som regnat in. Klart att jag, eller rättare sagt Tonårs-Lina, när skrattet är slut, ifrågasätter vad det är som är så hemskt med mig som människa som gör att man måste pissa på min matta och kräkas i min garderob.

Här är också den väldigt långa, men ändå ganska kortfattade, förklaringen till varför jag inte bloggat. För det har inte varit roligt alls.

Och så enkelt är det egentligen.

Nåväl, jag kommer aldrig att bli fotomodell

2011-11-09T23:33:00.001+01:00

Men denna, kommer ni snart att få se mer av. Varesig ni vill eller inte!

På tal om nagellack

2011-11-08T22:24:00.001+01:00

Förlåt, men jag måste, Bubbly Bombshell av Orly, födelsedagsnagellacket, täcker min trasiga tumme just nu.

Som vanligt har jag inte städat innan foto.

Nageln är trasig hit. :-(

Familjelivs tävling om en dator!

2011-11-08T14:21:00.000+01:00

Sista dagen att rösta idag och Li ligger på en knapp ledning. Det är lite oklart hur länge man får rösta eftersom det enbart står att röstningen pågår till och med 8/11-2011.

Hur som helst, så önskar jag givetvis att Li ska få den här chansen att få en egen, fullt fungerande dator, så att vi faktiskt kan skrota den trasiga, trötta med icket fungerande skärm som hon sitter vid idag.

Rösta gör man här: http://www.familjeliv.se/Forum-20-178/m61902303.html och det är enkelt.

Läs gärna Lis motivering. :-)

L
Li Fyller 4 år den 3:e November. För att riktigt förstå varför datorn har varit en så bra grej för båda Li och mig som mamma så behöver man veta lite om denna tjej. Hon är en glad, frammåt och äventyrslysten liten marodör som alltid springer rakt mot nya äventyr. Hon är smart, rolig och har en otrolig humor. Men Li har också en språkförsening som innebär att hon inte talar lika mycket som de flesta andra 4 åringar. Hon har därför haft svårigheter att leka med jämnåriga barn och det har skapat mycket frustration när hon inte kan förmedla vad det är hon menar. Hon har också lite svårt att göra samma sak en längre stund, utan hoppar gärna från aktivitet till aktivitet.
För ett par månader sedan beslutade vi att hon skulle få tillgång till en egen dator, eftersom hon visat ett stort intresse och haft väldigt lätt för att förstå sig på elektonik. Så nu har hon en gammal trött dator där hon spelar spel, lägger pussel eller kollar på filmer. Hon hanterar datorn helt själv utan hjälp och har en list med favoritlänkar till bland annat Barnkanalen och favoritklippen från Youtube.
Det som varit så fantastiskt för henne såväl som för oss har varit att hon faktiskt kunnat sitta ned med datorn en längre stund, i lugn och ro och koppla av med en aktivitet på ett helt annat sätt än tidigare, och att hennes språk på dessa månader har utvecklats massor. Det poppar upp nya ord hela tiden och det börjar formas meningar och kommunikationen mellan henne och omvärlden har blivit så mycket tydligare. Därför vill vi fortsätta att uppmuntra hennes datoranvändande då hon utvecklas så mycket när hon får göra något som skänker henne en timmes lugn och ro i en aktivitet, självförtroende och utvecklande.

Magiskt pulver, egentillverkade Holografiska lack!

2011-11-08T13:48:00.001+01:00

Holografiska lack är något som jag fallit väldigt hårt för, och har fram tills nu inte ägt något eget eftersom jag haft så svårt att bestämma vilket av alla fantastiska holosar jag velat lägga vantarna på först.

Men så kom jag över, tack vare en medlem på kattforumet, ett holografiskt pulver så att man kan göra något så förträffligt som att blanda sina egna lack.

En helt vanlig skuggig dag är det ingenting speciellt med holo

Men om lacket träffas av solen så uppstår något nästan magiskt, som tyvärr inte kommer alls till sin rätt när man försöker fånga det med en blixt:

I solljuset uppstår små linjära regnbågar I lacket som får naglarna att spraka som världens nyårsfyrverkeri. Dessa två holo-lack har jag blandat själv. Det lila består av klean color metallic purple, klarlack och holopulver, det blå består av Isadora Baby Blue, Seche Vite och holopulver.

Får jag lite sol I veckan så ska jag försöka ta bilder som ger dessa fantastiska lack mer rättvisa.

En liten bildblogg:

2011-11-08T10:23:00.001+01:00

Min syster har sagt länge att hon vill bildblogga och jag har tjatat lika länge att hon ska göra det.

Men nu har hon gjort slag i saken och faktiskt skapat en blogg.

-->M O B I L D<-- rymmer vardagskonst som annars skulle glömmas i någon avlägsen mapp långt bort från skrivbordet. Jag har fotograferat bilden i headern och är givetvis väldigt nöjd!

Så följ den!

Önskelista 2011

2011-11-07T19:39:00.000+01:00

Jovars, julklappsplanerandet är i full gång och vi har hunnit shoppa och slå in !! ett par stycken.

December är en månad som är rätt tät på firanden, först firar jag och Jonas 2 år, sedan fyller pappa år, sedan jag, sedan jul, nyår och så fortsätter det regna tätt med födelsedagar första två veckorna i Januari.

Så när jag pratade med Jonas tidigare så sa han att han hade varit ute och kikat på födelsedagspresent åt mig men menade att det var svårt att hitta något. Så, därför tänkte jag sammanställa en lista som visar precis hur enkelt det är att köpa present åt mig.

1, Jonas. Skulle du maskera en resa för dig och Li till whereever och lämna mig ensam hemma ett par dagar så skulle jag älska dig mer än mest. Helt sant!

2, All form av förvaring. Dock främst en kista till vardagsrummet.

3, Spackel och skräp för att snygga till inne på Lis blivande rum.

4, En sminkning på Make Up Store eller en Manikyr skulle göra mig till världens gladaste människa.

5, Vet inte ens om det behöver sägas, men ett fast 50mm objektiv.

6, Dom häringa från thisiswhyimbroke.com

7, Nagellack.

Ärligt alltså, massor av nagellack, förutom det som alltid behövs som bas och toplack så är min önskelista på OPI, ChG och ORLY-lack typ HUR LÅNG SOM HELST! (Typ Halleys comet från Orly, Revvvolution från Color Club eller Blue Years Eve och It's Alive från China Glaze är bara det minsta urvalet ur mitt milslånga textdokument med önskelack)

8, Hittar man inget annat så är jag alltid gråt-lycklig över en ny Kokbok! Sant, sant!

Så nu vet du älskling, och alla andra också!

Nu jävlar går skam på torra land

2011-11-07T17:18:00.000+01:00

Jag har gjort det igen.

Fotograferat till ett jätteroligt blogginlägg och sett ut som en fågelholk när jag insett att kameran varit utan minneskort.

Jag tror det här bara är början på slutet utav min hjärnkapacitet. Snart blir jag precis så korkad som jag utger mig för att vara!

Lilla Li är med och tävlar om en Dator:

2011-11-06T22:53:00.001+01:00

Läs motiveringen och rösta på L här:

http://www.familjeliv.se/Forum-20-178/m61902303.html

Lite bilder från Lis födelsedagsfirande.

2011-11-06T21:49:00.001+01:00

Födelsedagsmat, födelsedagsfika, födelsedagstårta, födelsedagskaffe, födelsedagspresenter och födelsedagspyssel.

Förra veckans Outsider

2011-11-01T21:15:00.001+01:00

Skulle skrivit om detta för en vecka sedan men jag glömde av det i koman.

Avsnittet handlar om människor med fobier, b.la en tjej som är rädd för Dinosarier, en med kräkfobi och sist det som intresserade mig, en tjej med BDD - inbillad fulhet.

Avsnittet hittar ni HÄR.

Jag hade ett långt och ganska djupt inlägg att skriva om detta, men har ju liksom kommit av mig, så jag kanske återkommer med det.

När man överträffar sig själv!

2011-10-31T15:39:00.001+01:00

Jag hade tagit en jätterolig bild för att illustrera för er hprecis hur jävla menlös jag varit i en veckas tid. Jag hade diktat upp blogginlägget i mitt huvud och var så hemskt nöjd med mig själv.

Tills jag insåg att man tydligen kan fotografera med min kamera utan minneskortet i. Den lilla detaljen är ju dock bara att det liksom inte sparas några bilder.

Fiffigt va?

Så nu ska jag fortsätta att stirra blank framför mig som en Zombie, vem vet, kanske en hel vecka till.

Sådana smådetaljer som kan få vem som helst att känna sig rätt värdelös

2011-10-27T12:52:00.004+02:00

Att behöva ta "Lis pappadiskussion" inför 14 skrikande ungar efter att en väldigt smakligt vrålat ut att "LIS PAPPA ÄR DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖD!".

Jag är ju liksom beredd på att behöva ta pappa-snacket med Li när hon frågar själv, men än så länge har hon inte gjort det och det har väl varit lite av en grej som man inte tänker på så mycket. Ja, fram tills jag då blev attackerad av en hel hoper med ANDRA barn som har en massa funderingar ang. Lis pappa. DEN diskussionen var jag inte alls beredd på.

Barntrauma nummer 1.

Sedan att försöka lägga plåster på såren genom att fixa det bästa födelsedagsfirandet ever nästa vecka när tösabiten blir 4 år men lyckas med att faila redan på punkt nummer ett vilket då innebär att vi inte kommer att ha någon familj närvarande. Då undrar man hur man kan försvara sitt argument att familjen alltid är viktigast när man valt att flytta så pass långt att det omöjliggör närvaro vid de viktiga dagarna.

Så det räckte liksom inte med att den första halvan av familjen försvann iom att "farsan dog", den andra halvan såg jag till att eliminera när vi flyttade.

Barntrauma nummer 2.

Tur att psykologer inte är så dyra, ändå!

Det är nästan så man känner sig lite våldtagen... light.

2011-10-26T09:29:00.003+02:00

Ja, liksom 90.000 andra människor så blev mitt lösenord offentligt iom intrånget mot Bloggtoppen.se

Lite sne blir jag över de allmäna råden om hur man ska skydda sig på internetz när liknande saker dyker upp, typ "Ha ett krångligt och opersonligt lösenord", jomen, vad hjälper det i en aktuell situation?

Jävla bajsinternet, jag ska sluta använda dig så jag får ha mina lösenord ifred.

För en lista av övriga hackade sajter så kan ni kolla här;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13838087.ab

Alltså, jag vet inte om jag fortfarande lever eller om det bara är på låtsas.

2011-10-25T00:33:00.003+02:00

Jag har liksom spenderat en av de stressigaste helgerna i hela mitt liv, och varit sjuk, och haft en sjuk gnällig sambo, och ett barn och en valp.

Och nu vet jag faktiskt inte om jag lever. Jag tror det?

Skulle behöva en månad semester, minst! Men istället så får jag försöka att underhålla kunskaperna på de nu avslutade skolkurserna (så länge jag inte fått något underkänt) så att det verkligen fastnat, och gå vidare med nästa.

Men nu läser jag färre kurser och kan ta det lite mer lugnt.

Vilket innebär att jag kommer ha mer tid över för er, snart. :-)

En helt vanlig dag med Play doh

2011-10-21T18:14:00.001+02:00

Ja, det kunde ju varit värre.

2011-10-19T17:34:00.001+02:00

Jag är sjuk med feber, huvudvärk och nackspärr så jag har idag varit lite... Gnällig?!

Och gråtmild, för jag har hitills bölat till Top Modell, Scrubs och en reklamfilm om utsatta barn.

Nu är det HIMYM på tv, jag borde inte böla till det. Men, så vet man ju aldrig.

Bara för att ibland så måste man få locka håret även om man nara ska vara hemma och strutta runt som värsta Lady GaGa

2011-10-18T14:42:00.001+02:00

Lägeskontroll:

2011-10-18T09:44:00.002+02:00

Jag har en rätt hektisk vecka framför mig, jag har dock hunnit plugga ikapp det jag låg efter men jag avslutar 3 kurser på fredag och har således 3 uppgifter som ska in då och tillika tre prov att skriva.

Jag har även en hel del idéer till bloggen som jag skulle vilja sparka igång helst nu men då tiden liksom inte finns så får ni hålla ut, bara lite.

Jag har över 400 bilder att gå igenom sedan semesterveckan i Stockholm.
Lika många från stugveckan.

Jag känner mig lite krokig, för givetvis är vissa saker roligare att göra än andra.

Dessutom är det deprimerande mörkt och blött i Göteborg och då ökar ju inte riktigt motivationen att läsa om reporänta, faktiskt!

Några få dagar kvar, sen drar vi gång med roligheter ända fram till Jul!

Allvarligt talat: Måste man träna på alla sociala avvikelser?

2011-10-17T14:44:00.001+02:00

Jag läser en hel del bloggar från, som mig, sjuka människor. Individer med socialfobi, dålig självkänsla och gud vet allt.

Nästan alltid när någon klargör att: "Jo, jag tycker det är jävligt jobbigt att vistas med andra människor" så följs det upp av: "Men det är något jag jobbar väldigt hårt med".

Måste man det? Om man trivs väldigt bra med att vara en associal och lite småpinsam individ som inte gillar att ha grannar eller bara socialisera sig för socialiserandets skull, måste man då genomlida den tortyr som det faktiskt innebär att försöka omvandla beteendet.

Vill man så vill man, givetvis, men måste man, verkligen?

No, not to soon

2011-10-16T10:15:00.000+02:00

Via Sober in a Nightclub

Privatiserat datorn:

2011-10-16T10:08:00.001+02:00

Jag har tidigare skrivit om hur mitt barn använt min dator för att; surfa virussajter, stalkat folk på facebook, skriva otrevliga kommentarer och shoppa kvinnoprodukter.

Andra människor säkrar sina datorer genom lösenord.

Jag skaffar en ritplatta.

Fungerar över förväntan bra, väldigt bra, eftersom den på köpet får Jonas att hålla sig undan från min dator också.

Detta innebär ett helt nytt liv för mig, jag behöver inte längre rensa historiken när jag läst Kissies blogg.

Jag tror inte på allt jag hör!

2011-10-14T09:36:00.002+02:00

I vanlig ordning så satt jag och irriterade mig över någonting på Facebook och gjorde världens ansats till anfall med irritationen i topp, men så dök det upp en väldigt bra låt på min playlist och plötsligt var inte irritationen lika aggresiv. Hade Jonas vetat om hur lätt det är att mildra mitt humör så skulle han aldrig vara orolig för att dö när han väcker mig på morgonen. Inte så att jag någonsin dödshotat honom, tror jag, utan det är hans egna ord. Det färdiga morgonkaffet när jag mullrar upp är tydligen en offergåva, ett sista hopp att jag inte i min morgonilska ska bita huvudet av någon levande familjemedlem.

Givetvis så överdriver Jonas en hel del. Jag är alldeles ljuvlig på morgonen, tro inget annat.

Den där lugna och sävliga morgonrutinen vi alla drömmer om.

2011-10-13T09:47:00.002+02:00

Sedan vi blev med valp har morgonrutinen tagit en kraftig förändring. För från den sekund Melvin inser att du är vaken och börjar sträcka på sig har du exakt 90 sekunder på dig att komma utanför dörren, ned 4 våningar och ut i gräset innan det sker en kiss. Oftast på listerna, som man trampar i med strumporna som man panikartat slitit på sig hoppande på ett ben.

90 sekunder, annars trampar du i valpkiss!

Så, vad gjorde jag dessa två veckor då?

2011-10-12T22:02:00.001+02:00

Jo, det ska jag tala om.

Jag hade gummistövlar och fördärvade precis varenda nagel på kroppen:

Slump... inte alltid vad det ser ut att vara.

2011-10-12T13:46:00.001+02:00

Okej, först ut: Förlåt! Jag hatar när bloggare bara försvinner utan att säga något, även om man vill vara tålmodig och förstående så är man inte det, inte jag iaf. Så, förlåt! Jag har saknat er, faktiskt!

Ibland så händer saker av en slump, t.ex att man bara råkar ha ett kilo kokain i innerfikan första gången någonsin man träffar en polis eller att man lyckas trampa i den enda bajskorven som finns i hela jävla skogen, eller att man råkar springa på grannen när man är ute och bergsvandrar i Nepal.

Så finns det saker som inte är en slump, t.ex att man kommer hem efter två veckor borta och Jonas bara har ett enda par rena boxer och en endaste halvdassig ren t-shirt, och rent magiskt: Tvättstugan är bokad!

Inte slump, inte!

Och nu läser jag inte ens.

2011-09-27T20:44:00.000+02:00

Jag lovar, jag gör ingenting vettigt just nu, så det är inte bloggtyst pga något alldeles extra ordinärt spännande.

Nä, jag har bara lite semester, just nu i Stockholm.

Men, för att ni kanske ska få något att läsa:

2011-09-21T15:31:00.001+02:00

Saker som jag helt enkelt inte gillar.

Blogg.se
Den så välkända "platån" när man går ned i vikt.
Fucking Teletubbies, och när vi ändå är på G, Drömmarnas trädgård, SVT's datoranimerade Djungelboken och Evas Funkarprogram.
Att jag måste packa ungefär en miljon saker.
Att mina blommor inte vattnar sig självt.
Att Samhällskunskap är precis lika tråkigt nu som när jag gick i gymnasiet.

Saker som jag däremot gillar väldigt mycket just nu är

Min höstjacka och stövlar.

Uhm.

Ja.... Li och Jonas också, förståss.

Just nu läser jag mycket mer än jag skriver.

2011-09-21T15:17:00.004+02:00

Om ni skulle undra alltså. Inte för att jag egentligen behöver ursäkta mig.

Men nu gör jag det ändå.

Ursäkta. Jag läser era bloggar istället, kanske ett par dagar till. :-)

Logiken

2011-09-14T17:05:00.002+02:00

Säger till Li att nästa gång hon bajsar och ska torka sig så kanske hon ska säga till mig så slipper hon ha bajs PÅ hela stjärten.

- Nej inte bajsa badkar!

Okej, bra!